Inte långt efter att jag publicerat inlägget där jag beskrev hur immigrationsmyndigheten slarvat bort pappret med mina kreditkortsuppgifter så fick jag ett nytt mail:

”We have tried taking payment for this application with the payment details provided but the card has come back as not authorised. As the 3 day hold period has passed now I will need it send the application back to the client, who will need to ensure the application is complete and all required payments can be deducted.”

Jag blev ju nådigt irriterad. Vad i hela fridens namn höll de på med? Jag fick minsann kliva in och ringa till min handläggare i London eftersom min advokat inte klarade av det. Efter att ha öst ur min frustration för Briggs så tipsade han mig om att ringa banken på morgonen, innan jag ringde London. Sagt och gjort. Och efter det samtalet var situationen kristallklar.

När jag fick höra att de slarvat bort mina papper så tömde jag mitt konto på pengar och sparade bara drygt 1000 kr (ca 100 £) så att det skulle täcka avgiften på 39.35 £ och så att jag kunde handla mat osv. Banken gick igenom mitt konto och letade och letade efter att någon försökt dra runt 400 kr från kortet. Men hittade inget. Hon hittade betalningen på nästan 1800 kr i april men inget i maj. Hon kunde däremot hitta att de försökt dra samma summa (alltså 1800 kr) den 15 maj. Men eftersom jag inte hade så mycket pengar på kortet så gick inte betalningen igenom.

Inte nog med att någon i London slarvat bort det absolut viktigaste pappret i hela min visumansökan, de har dessutom mage att anklaga mig för att angett fel uppgifter – när det är de som gjort fel!

Så jag ringde till London och min handläggare var inte där men jag förklarade läget för en annan tjej som sa att min handläggare skulle ringa upp så fort kom hon till jobbet. Telefonen ringer och jag kastar mig över den. FedEx. Expressleverans från London.

Min.
Jävla.
Visumansökan.

Återigen i Lund. Hos mig.

Jag var så arg att jag skrämde slag på den stackars killen som städar trappuppgången där jag bor. Mamma fick ta en hel del morrande, vibrerande och eldsprutande på andra änden av luren. När jag väl fick tag på min handläggare så hade hon pratat med ekonomiavdelningen och fått förklarat att de gjort fel och försökt dra fel summa. Hon sa att jag skulle skicka tillbaka den med bud och att hon skulle märka den som ”urgent priority” så att den skulle gå igenom snabbt.

Yeah right. Det tror jag när jag ser det. Jag ringde FedEx direkt som kom och hämtade brevet och jag kollade precis min tracker. Just nu befinner sig ansökan på flygplatsen utanför Paris – vad den nu i hela fridens namn gör där? Men på måndag klockan 12 ska den befinna sig på rätt plats.

Ovan ser ni lite utdrag kring veckans utveckling runt min visumansökan. Som ni kan se så har immigrationsmyndigheten lyckats slarva bort mina kontouppgifter – uppgifter som jag inte ville skicka ifrån början. ALLA mina uppgifter som tillhör mitt kreditkort är på vift någonstans i världen och den som får tag på uppgifterna kan i stort sett tömma mina konton.

Så varför spärrar jag inte bara kontot? Nej, jag kan inte göra det förrän den nya avgiften på £ 40 har dragits eftersom jag inte vill riskera att betalningen inte går igenom och att min visumansökan får avslag ytterligare en gång. Tiden börjar liksom rinna ut. Vilket klödd, i brist på bättre ord. Jag har svårt att greppa allt strul tack vare denna pappersfetich i dagens datoriserade samhälle.

Och jag förstår inte riktigt det senaste från handläggaren. Ska de skicka ner min ansökan till Nya Zeeland igen? (INZ står för Immigration New Zealand.) Den kom ju nyss därifrån så att de skulle processa den i London. Det verkar ju inte riktigt klokt allt det här. Jag hoppas verkligen inte det slutar med att jag tvingas flyga till London i panik för att få in visumet i passet innan jag åker.