Gårdagen blev en riktig slappardag trots att vi båda vaknade pigga klockan halv nio. Frukost/lunch på McDonalds och mängder med filmer + lite GP Speedway!

Att jag låg med filt och Andreas låg och svettades var det första varningstecknet. Sen kom ledvärken, ryggvärken och mina misstankar bekräftades när jag tog tempen och den var över 38. En timme senare låg jag på 39.4.. great!

Feberyra hela natten och jag vaknade med 38.4. Great! Första dagen i skolan och jag missar den! Tur att jag har snälla vänner som plockar på sig papper och skriver upp mig på listor!

Febern släppte någon gång efter 14 och jag har äntligen duschat av mig. Tro mig.. ni ville inte sitta i närheten av mig innan den duschen. Yikes.

Nu luktar jag mango och tittar på mina fina blommor. De kommer stå här och sprida glädje imorgon när jag vaknar. Skönt att bli ”frisk” till födelsedagen iaf

Dags att återgå till filmtittandet och kurerandet.

Ps. ”How to train your dragon” är en väldigt bra film! Kanske ska ta och titta på Wall-E nu.. Ds.

Den enda som skrattat är nog egentligen Jill faktiskt Hon tyckte det var ytterst komiskt att min bil blivit stulen. Förstår inte alls vad alla hintar om mitt flyt faktiskt

I vilket fall som helst så ringde polisen till Pappa för att informera om att bilen var hittat, den stod i villakvarteret jämte där jag bor. Ungefär 500 m bort.

Polisen hade sagt att den var tjuvkopplad men att de hade säkrat fina fingeravtryck ifrån plastkåporna kring rattlåset och tändningen. Dvs de hade skruvat bort plast för bevismaterial.

Varken polisen eller pappa visste om jag skulle kunna få hem bilen så jag och Andreas traskade dit och möts av en uppbruten bil, alla dörrar olåsta och dessutom en P-bot (ifrån den 13e) på framrutan eftersom idiottjuvarna parkerat med två däck på trottoaren. Bilen stod dessutom mitt utanför ett hus.

Jag kan nu informera er om att det INTE går att tjuvkoppla en bil så som folk gör på tv. För det hänger INGA sladdar lösa som bara är att slå ihop, få lite gnistor och tända bilen. Nope.

Det går heller inte att vrida om nyckeln i tändningslåset efter att den blivit tjuvkopplad. Så vi rullade helt enkelt ner den ifrån trottoaren och gick sedan igenom bilen. Den var tom, de hade länsat den på allt. Mina solglasögon, mynt, mc-karta över mc-vägar i Sverige, paraply, ryggsäck, startkablar ifrån 1800-talet, mina gamla filtar.. de hade t.o.m. snott toarullen som låg i handskfacket!

När pappa och jag kom för att bogsera hem bilen hit så stod villaägarna ute vid bilen. De berättade att deras granne hört tjuvarna när de gick igenom bilen vid fyra-tiden på torsdagsmorgonen (den 12e) och tänkt att han skulle ringa polisen och informera om att det stod en snodd bil ute på gatan. Idioten ringer inte direkt och informerar medan tjuvarna håller på! JISSES!!

De berättade oxå att det var den andra stulna bilen som blivit dumpad på gatan inom en vecka.

Hugo är iaf hemma nu och väntar på att få komma till verkstad. Ska ringa försäkringsbolaget imorgon och fråga om P-boten och verkstad.

Förresten, vilken idiot-lapp-lisa som ger en P-bot när hon ju måste sett att bilen var stulen, tjuvkopplad osv.. och inte ringer in det till Polisen. Vad är det för folk som finns här i Lund egentligen?!

Hur snopen blev inte jag när jag kom ner till parkeringen för att ta bilen bort till affären och BILEN INTE STÅR DÄR? Jag fick samma reaktion som jag fick när Katla stals. Först gick jag runt lite och trodde att jag inbillade mig att jag inte såg bilen. Sen funderade jag på om jag kunde ha parkerat någon annanstans?

Sen insåg jag att den var stulen och ringde bort till Andreas som gått för att slänga soporna och jag tror inte att jag hade insett att bilen faktiskt VAR STULEN förrän när jag sa det högt i telefonen.. ”Min bil har blivit stulen.. min BIL har blivit stulen… MIN BIL HAR BLIVIT STULEN!!!”

Var bara till att ringa pappi och informera så att han kunde göra polisanmälan och jag insåg dessutom att jag inte använt bilen på ett par dagar eftersom jag varit duktig och traskat fram och tillbaka till skolan. Jag visste inte ens när bilen hade blivit stulen!

Jag och Andreas tog en liten promenad i duggregnet runt kvarteret eftersom vi båda två kände på oss att bilen hade blivit dumpad i närheten, men inget.

Regn, rusk.. ingen cykelkorg på cykeln och jag behövde handla. ICKE!

Stackars Andreas som försökt hjälpa mig få på cykelkorgen med styret vägrar lossna så det går inte. Vi traskade t.o.m. bort till Preem på Gastelyckan för att köpa lite 5-56 i SPÖREGN! Och då menar jag åskoväder!

Blöt, trött och ledsen så tog jag en dusch och vad hör jag då? Sticker ut huvudet genom dörren och ser att Andreas går runt med dammsugaren i högsta hugg. Hur gulligt var inte det? Frivilligt och omtänksamt He’s a keeper!

Jag känner mig så depp att jag inte ens tackade ja till cheeseburgare när Andreas frågade om jag behövde en. Det är iaf dags för Speedway ikväll. Det kan nog pigga upp lite

Hugo – kom hem!

Å du din tjuvajävel – när jag får tag i dig så ska du få 29 års aggressioner över dig!

Efter 5½ timmes sömn (inte för att jag klagar ) så klev jag ur sängen på riktigt bra humör! Mötte upp Jonna och vi tog en härlig promenad bort till stadsparken. Jag har sett ut min nya joggingrunda

Sen blev det ett par timmars tjejsnack på hennes balkong Det är så härligt med sommar!

Jag testade höfterna med lite jogging de långa 500 meter ifrån Jonna och hem till mig. Jag försöker börja lugnt nu när jag inte rört på höfterna på över två år. Duktig Lina. Duktiga höfter.

Jag borde åka och hämta resten av mina saker i gamla lägenheten men efter samtalet med mamma om försäkringsbolaget så vibrerar jag. behöver räkna till 10 000 och lugna ner mig innan jag antingen 1) ringer upp och sväljer personen på andra sidan hel och sen spottar ut dem. 2) skickar ett mail på min finaste och mest korrekta svenska.

Tror det senare alternativet är det bästa. Försäkringsbolaget är en helt morbid historia som jag får ta när jag lugnat ner mig lite.

Nu tänker jag ta en shake, njuta av sommaren och tänka positivt.

Jag börjar få panik på min kreativitet, eller snarare icke-existerande-kreativitet. Jag är inte nöjd för fem öre och jag förstår inte vad problemet är? Vart har min ”umpf” tagit vägen? Den där lilla extra gnistan som jag brukar ha när jag är klar med en layout? Det där som gör att folk alltid vet att det är min sida de kommit till oavsett vad jag har för header.

Detta ser ju ut som om en fyraåring lekt trummor på mitt tangentbord inne i css-filen. Dessutom passar nog färgerna en fyraåring..

Tji fick jag för att jag försökte interagera min IRL-kreativitet med min virtuella kreativitet. Får klura vidare på hur jag ska få in mina skisser i bloggen på ett bättre sätt. Tills dess får era ögon helt enkelt svida varje gång ni går in här.

Nä, ni får faktiskt förlåta mig. Men det var en jobbig/konstig helg och denna dagen har bara blivit värre å värre. Nu är jag på riktigt ilsket humör och vill smälla mer än en person i huvudet. Folk lyssnar inte, de avbryter, härjar, hackar och jag känner bara ”GAAAAAAAAAAAAAH! SKÖT NI ERT!”

Så jag skiter faktiskt i att blogga idag.

Tur att Mojsan gett mig lite kärlek idag.. annars hade jag nog kickat ett hål i väggen.

Här kommer en kort film ifrån nya lägenheten. Den är ju tom nu.. Imorgon ska jag tid med tumstock, papper å penna å börja planera.

Kommer bli jobbigt att flytta skiten igen – själv. Får iaf hjälp med mina få möbler (dvs soffa, vitrinskåp och tv) på söndag. Men resten släpar jag själv under veckan *SUCK*

Men idag blir det nog inget gjort. Jag ska gråta en skvätt över kemitentan, tröstäta och bädda ner mig i soffan.

Skicka lite kärlek till mig om ni vill – jag är i stort behov av det just nu.

I morse fick jag för mig att gå igenom mina besökare för gårdagen. Se vad de googlat på för att klicka in till min blogg och kolla ip-adresser på de som verkligen gått igenom hela min blogg.

Döm om min förvåning när jag såg att någon klickat sig hit via en kommentar i en blogg. En blogg som jag aldrig besökt innan, men där jag uppenbarligen kommenterat – igår.

Men.. vem skulle gå runt och kommentera hos folk och använda min bloggadress? ”L.”? Så skulle jag aldrig skriva.. jag skriver alltid Lajna när jag kommenterar. Men varför ta någon annans blogg? It doesn’t make any sense!?

Undrar vem det är och varför.

Det skumma är att det faktiskt låter som ngt jag skulle kunna skriva, även om jag inte skulle skriva det på det sättet som personen har gjort. Jag letar ju alltid efter nya recept.