Category: Komedier

Film & Tv

The Hangover part III


The Hangover part III
Betyg:

Gangsterbossen Marshall (John Goodman) är pÃ¥ jakt efter Chow (Ken Jeong) och kidnappar Doug (Justin Bartha) för att fÃ¥ “Vargflocken” att hjälpa till i sökandet. Chow har nämligen stulit guldtackor till ett värde av 130 miljoner av Marshall och dessutom precis rymt frÃ¥n ett fängelse i Thailand. Det är nu upp till Phil (Bradley Cooper), Stu (Ed Helms) och Alan (Zach Galifianakis) att hitta Chow för att rädda Doug.

Ingen fylla. Ingen fest. Ingen baksmälla. Här har regissören dragit upp växlarna och kör pÃ¥ action istället. Tyvärr är den varken rolig eller chockerande, jag menar – vi har ju redan sett det mesta och filmen är snarare seg. Jag har t.o.m. svÃ¥rt för att knyta an till de karaktärer som vi redan känner igen sedan de tidigare filmerna. Cooper har ju haft ett par ovanligt bra Ã¥r och kanske fiskar efter lite mer seriösa actionroller med den här filmen?

Nej kvar bland alla karaktärer finns Leslie Chow, den ilskna och påtända lilla dvärgkinesen som verkar ha blivit allas favorit efter att ha visat sitt lilla könsorgan i film nummer 2. Han ska mjölkas, ursäkta uttrycket, för allt han är värd och har i den här filmen uppgraderats till huvudperson.

Det har även snackats mycket om Melissa McCarthys (Identity theif, Bridesmaids, Gilmore Girls) biroll, vilken jag snarare gäspar åt. Försöker de få en tjej att ta över genren inom grabbkomedier? Jag har aldrig förstått mig på varken henne eller hennes roller och har svårt för att greppa hennes typ av humor och skådespel.

Nej filmen är inte sevärd och inte värd sitt namn. Inte ens extrascenen som visas efter alla eftertexter höjer filmen. Scenen är dock den enda som faktiskt lever upp till namnet och förtjänar att finnas med i denna baksmälletrilogi.

Chickflicks

Warm Bodies


Warm Bodies
Betyg:

Warm bodies berättas av en kille i 20-Ã¥rs Ã¥ldern (Nicholas Hoult) som egentligen kunde ha varit vem som helst. Han har dÃ¥lig hÃ¥llning, funderar över sin plats här i världen och spelar musik pÃ¥ kvällarna. Skillnaden är att han bor i ett flygplan i utkanten av en apokalyptisk amerikansk storstad, han vet inte vad han heter utan kallar sig för “R” och han är en zombie. De människor som ännu inte har smittats av detta virus har sökt skydd bakom höga murar där General Grigio (John Malkovich) styr med järnhand och gärna skjuter lite zombies före middagen tillsammans med sin dotter – soldaten Julie (Teresa Palmer). Under ett uppdrag utanför murarna i jakt pÃ¥ mediciner stöter Julies grupp pÃ¥ R:s zombiepolare och hon fÃ¥ngar hans blick under nÃ¥gra sekunder. Han skonar hennes liv (samtidigt som han käkar upp hennes pojkvän) och en märklig kärlek och ett förmänskligande av zombiearten börjar.

Och sÃ¥ har en helt ny genre föds, den romantiska zombiekomedin; zomromkom. Filmen är en solklar rippoff av Shakespeares Romeo och Julia (kom igen “R” och Julie) med en apokalyptisk framtidstwist. Dessutom har kärlekshistorien besvärande (men överkomliga) likheter med Twilight. Zombies har däremot aldrig varit sexiga och den här filmen ändrar inte pÃ¥ den uppfattningen. Och det är jag ganska glad över, för även om jag är en Twihard sÃ¥ kan jag tycka att det är lite obehagligt med unga tjejer som drömmer om och trÃ¥nar efter blodsugande monster.

Nej, efter någon kvart sådär så vet vi hur R:s vardags ser ut och filmen är förutsägbar, fast med en viss humor, men för mig hade det behövts lite mer. Lite mer zombiebett (även om jag inte direkt gottar mig i att äta hjärnsubstans), lite mer svart humor eller i alla fall någon överraskning hade varit underhållande. Sista halvan av filmen är lika livlös och blek som huvudpersonen och ju mer liv det blir i honom, desto mindre liv blir det i filmen.

Men i denna livlösa film sÃ¥ finns faktiskt nÃ¥gra ljusglimtar. Analeigh Tipton (frÃ¥n America’s Next Top Model) som spelar Nora, Julies bästa vän, bidrar med mycket värme, humor och livfullhet. Hon är dessutom ganska kick-ass (vilket ni redan vet att jag gillar). Rob Corddry spelar R:s bästis “M” och även om hans manus inte är fullspäckat med repliker sÃ¥ gillade jag honom redan ifrÃ¥n början. Men han har kanske misslyckats med det eftersom han ser ut som en kramgo zombie?

Action

Tower Heist


Tower Heist (2011)
Betyg:

Josh Kovacs (Ben Stiller) är manager i The Tower, en skyskrapa i New York där servicen till de boende är personalens kall. I takvåningen bor Mr Shaw (Alan Alda), i media kallad Wall Streets King Pin, en förmögen börshaj utan skrupler. Utan att blinka lägger han vantarna på personalens pensioner och lyckas komma undan med det vilket är något som Josh Kovacs inte accepterar. Tillsammans med några arbetskamrater beslutar han sig för att ta tillbaka det som är deras, men eftersom de inte kan något om att vara tjuvar så tar de in en expert, Slide (Eddie Murphy), till hjälp.

Den är inte lika elegant som “Oceans Eleven”. Inte heller lika briljant som “Inside Man”. Men det är en hyggligt underhÃ¥llande rÃ¥nkuppfilm med nÃ¥gra rappar repliker, nÃ¥gra riktigt spännand actionscener samt nÃ¥gra strÃ¥lande filmfoton av Dante Spinotti. Huvudrollen i filmen är The Tower vilken spelas av Trump Tower, vilket är passande för temat om underklassens hämd pÃ¥ girighetens överstepräster i näringspyramidens topp.

Öppningsscenen är enkel men sitter ändå mitt i prick på den globala ekonomin när finanshajen tar ett morgondopp i sin dollarsmyckade swimmingpool samtidigt som husets etniskt mixade personal stämplar in för dagens långa arbetspass. Några skämt faller platt men den har sina poänger och det var trevligt att se Eddie Murphy på film igen!

Chickflicks

This means war


This means war (2012)
Betyg:

Två av CIAs toppagenter, FDR (Chris Pine) och Tuck (Tom Hardy) upptäcker att de dejtar samma kvinna, Lauren (Reese Witherspoon). Eftersom de är beslutna att låta Lauren välja vem av dem hon vill ha berättar de inget för henne. Istället startar de en krigföring som involverar allt en spion har i bagaget.

De här filmen kunde ha gått åt vilket håll som helst. Jag gillar de manliga huvudrollsinnehavarna, men är inte så förtjust i Reese, så egentligen borde det ju varit fördel åt det positiva hållet. Filmen spretar en del och har luckor där logiken inte räcker till. Visst, jag skrattar så tårarna sprutar åt vissa sekvenser, men skakar på huvudet åt mycket. Nog för att chickflick-genren kan komma undan med att vara relativt ytliga och det är inte så att action är en stor sak, men kom igen. Sekvenserna är border-line-parodi och jag skrattar (läs hånskrattar åt hur dåligt det är) åt actionscenen som drar igång hela filmen. Första sekvensen som lägger ribban. Nej, filmen är nästan förolämpande.

De manliga karaktärerna är som förväntat – bra (och visst ser jag fram emot att se Tom Hardy som den nya super-bad-boy-skurken i The Dark Knight Rises). Killarna är charmiga, coola och sÃ¥ där lagom macho som “man vill” att en kille ska vara. Utöver det växlar “This Means War” mellan godkänd, helt okej, dÃ¥lig och sÃ¥ satans korkad att jag ville slÃ¥ huvudet i en stenvägg. Reese är bara pinsam och hennes “feminist”-försök att “tjejer kan vara som killar och dejta flera samtidigt” känns sÃ¥ passé att hela saken blir plÃ¥gsam.

Men okej, jag ger den en trea. Den blir godkänd – och det är nog nästan enbart pÃ¥ grund av en scen. Om en film fÃ¥r mig att skratta sÃ¥ där pinsamt sÃ¥ folk vänder sig om i bion sÃ¥ har ju filmen lyckats göra nÃ¥got bra i alla fall 🙂

Och glöm inte bort! Ett klick om dagen är bra för magen!

Drama

Lajna rekommenderar: Hysteria


Hysteria
Betyg:

Platsen är London 1880. Större delen av huvudstadens kvinnor pÃ¥stÃ¥s lida av vad dÃ¥tidens vetenskap definierar som en “hyperaktiv livmoder” – Hysteria – vars symptom visar sig om depression och nervösa spänningar. Vi följer den unga och ambitiösa läkaren, Mortimer Granville (Hugh Dancy), som efter en räcka karriärmässiga grundstötningar tar tjänst (och flyttar in) hos läkaren Doktor Dalrymple (Jonathan Pryce) som specialiserat sig pÃ¥ kvinnomedicin. Med rytmisk handpÃ¥läggning i underlivet botar de bÃ¥da läkarna kvinna efter kvinna. Patienterna vill gärna bli behandlade regelbundet och ofta. Den stilige Granville blir snabbt populär och efterfrÃ¥gad, sÃ¥ till den grad att han överbelastar sin högerhand. In i denna kvinnohärva blandas döttrarna i huset, Emily (Felicity Jones) vars perfektion fÃ¥ngar Granvilles öga och Charlotte (Maggie Gyllenhaal) vars utÃ¥triktade Ã¥sikter fÃ¥ngar hans hjärna.

Jag vet inte hur mÃ¥nga av er som faktiskt hört talas om Hysteria innan – sjukdomen alltsÃ¥ – men som den feminist jag är sÃ¥ visste jag faktiskt lite om den sedan innan. Hysteri var mycket länge en sjukdomsdiagnos för enbart kvinnor. Hysteri ansÃ¥gs hänga ihop med livmodern och till ’symtomen’ kunde räknas i stort sett vilka starka känsloyttringar som helst – eller brist pÃ¥ sÃ¥dana – och där svÃ¥ra fall kunde leda till att livmodern helt sonika opererades bort. Givetvis definierad och behandlad av manliga läkare ända in pÃ¥ 1950-talet.

Tanya Wexler har skapat en bÃ¥de originell och intelligent romantisk komedi med smittande gott humör och en klurig politisk undertext. Filmen transporterar oss tillbaka till en brytningstid för feminism, modernism och demokrati. Det mesta är Maggie Gyllenhaals förtjänst – alldeles lysande som suffragett som vägrar vika sig för orättvisor. Dessutom är Rupert Everett som vanligt bra. Speciellt när han fÃ¥r bre ut sig som lite fjollig aristokrat med för mycket tid och pengar. Felicity Jones är däremot lika intetsägande som en modern dildo utan batteri. 😉

Scenen då Dalrymple, Granville och St John-Smythe gör sig stridsklara med skyddsglasögon och en ångdriven prototyp till massagestaven för att ta sig an en synnerligen svårtillfredställd operasångerska av Castafioreformat är obetalbar. Jag skrattade så jag grät!

Stort plus till eftertexterna – men de fÃ¥r ni upptäcka själva!

Action

Lajna rekommenderar: The Three Musketeers


Film: The Three Musketeers
Betyg:

Den unga och hetlevrade D’Artagnan (Logan Lerman) sluter samma med de legendariska, och numera fd, musketörerna Athos (Matthew Macfadyen), Aramis (Luke Evans) och Porthos (Ray Stevenson). Tillsammans ska de hindra den vackra, men ondskefulla, dubbelagenten Milady (Milla Jovovich) och hennes skurkaktiga boss Kardinalen (Christoph Waltz) frÃ¥n att ta över den franska kronan och sätta hela Europa i krig.


När filmen börjar med att Athos bokstavligen dyker upp i Venedigs kanaler och är beväpnad med nÃ¥gon sorts paraplyliknande super-armborst som han använder som en kulspruta är nivÃ¥n pÃ¥ filmen satt. Vidare utdelar Milady sparkar á la ”Crouching tiger, hidden dragon” och jag funderar över vilket väg den här filmen egentligen tagit och om det enda som Ã¥terstÃ¥r ifrÃ¥n originalboken är namnen? Jag har pratat tidigare om hur hjältar numera fÃ¥tt vänja sig vid denna behandling och “The Three Musketeers” är inget undantag frÃ¥n att ha duschats i digitala steroider.

Filmen har fart och fläkt, den är rik på vackra miljöer och underbara kostymer. Tyvärr får skådespelarna ingen chans att visa sina karaktärer och Athos är en av väldigt få personligheter som når ända fram till oss åskådare.

D’Artagnan, som jag hade sÃ¥ stora förhoppningar pÃ¥ sedan filmen ifrÃ¥n 1993,  liknar mest en upphetsad rymling ifrÃ¥n Bullerbun och tyvärr ledsnar man fort pÃ¥ honom – även om han snyggas till med ett par riktigt läckra skinnbyxor som sitter fint 😉 Att inte lÃ¥ta karaktären lysa är nästan oförlÃ¥tligt!

Filmens kraftlösa och oengagerande centrum är kärleksparet D’Artagnan  och Constance (Gabriella Wilde), två Barbiezombier utan skuggan av romantisk kemi dem emellan och med ett svart hål där personligheterna skulle ha suttit.

En av de mest förvirrande trÃ¥darna i filmen är den mellan Athos och Milady. Om det ska förutsättas att alla vi Ã¥skÃ¥dare redan vet att de är (har varit) gifta sÃ¥ kanske regissören borde tänkt pÃ¥ att de flesta som tittar pÃ¥ filmen är under 20 Ã¥r och förmodligen inte ens vet vem som har skrivit boken – eller ännu värre – vet förmodligen inte ens att den är baserad pÃ¥ en bestseller ifrÃ¥n 1800-talet! Historien är förvirrande och hade jag inte vetat om att de är man och fru hade jag inte förstÃ¥tt nÃ¥got som pÃ¥gick mellan dem. Milady är dock en av de bra sakerna som regissören har lyckats med. Dock är Millas tolkning av denna svekfulla brud med vapenspäckad korsett bara en hÃ¥rsmÃ¥n frÃ¥n ninjababen Alice.

När jag funderar över allt som är sÃ¥ fel med den här filmen sÃ¥ Ã¥terkommer jag till en frÃ¥ga: varför ger jag denna filmen godkänt? Svaret är enkelt – trots allt sÃ¥ är den underhÃ¥llande och den lättsamma stämningen som rÃ¥der genom filmen fÃ¥r mig pÃ¥ bra humör, även om luften gick ur mig ungefär samtidigt som luften gick ur luftskeppet när det blev spetsat av slottstornet.

Och ja, ni hörde rätt. Luftskepp.

Film & Tv

Lajna rekommenderar: Taxi


Taxi(2004)
Betyg:

Queen Latifah spelar rollen som den högljudda, coola, tuffa och sexiga taxichauffören Belle. När polismannen Washburn hoppar in i hennes taxi hamnar Belle mot sin vilja mitt i jakten på en liga kvinnliga bankrånare ledda av skönheten Vanessa (Gisele Bündchen).

Detta är alltsÃ¥ den amerikanska versionen av Luc Bessons ‘Taxi’, en film som jag inte har sett och som jag har hört ska vara väldigt bra. Jag älskar lättsamma filmer som ger mÃ¥nga skratt och Queen Latifa är en favorit och hon gör mig inte besviken. Mycket slang, mycket hjärta och mycket skrik 😉 Den förvirrade polisen (Jimmy Fallon) gör en kanonroll. Han spelar precis sÃ¥ dum som man kan bli och det ger mÃ¥nga skratt!

Film & Tv

Grown ups

IgÃ¥r sÃ¥g jag och Andreas Grown Ups! Jag blev verkligen positivt överraskad eftersom när det gäller Adam Sandler sÃ¥ förväntar jag mig alltid det värsta – överdrivna skämt, mycket kiss och bajs osv. Men denna var nog den roligaste komedi jag sett sedan Hang Over 😀 Om ni inte har sett den sÃ¥ gÃ¥ och se den!