Category: Chickflicks

Chickflicks

Playing for keeps


Playing for keeps
Betyg:

Den f.d. fotbollsstjärnan George (Gerard Butler) har inget jobb och inga vidare framtidsutsikter. Med en dröm om att bli sportankare på tv så driver han mest runt utan att ta tag i sitt liv. Efter att ha följt med sin son till fotbollsträningen råkar han bli invald som ny fotbollstränare. Fylld av dåligt samvete gentemot sin son Lewis (Noah Lomax) och exfrun Stacie (Jessica Biel) så börjar han vända sitt liv i hopp om att återfå deras förtroende. Men det är svårare än han tänkt sig, dels pga att exfrun ska gifta om sig och dels för att de uttråkade och vackra fotbollsmammorna (Uma Thurman, Catherine Zeta-Jones och Judy Greer) börjar jaga honom.

Okej, “Playing for Keeps” är inte en dÃ¥lig film. Det är en vanlig chickflick som är sÃ¥ där lagom gullig och sevärd om du gillar genren, men med tanke pÃ¥ hur mÃ¥nga begÃ¥vade storskÃ¥disar som är med i den sÃ¥ är det nästan lite pinsamt att den inte blev bättre än sÃ¥ här. En film där huvudpersonen längtar efter att fÃ¥ tillbaka sin exfru samtidigt som han ligger med varenda fotbollsmamma han fÃ¥r tag i? Kan det vara en man som skrivit manus kanske? Jepp, Robbie Fox vars senaste stora hit var “En brud pÃ¥ hugget”. För 20 Ã¥r sedan.

Och som exfru har de valt Jessica Biel av alla människor? Genom hela filmen ser det ut som om hon gÃ¥r pÃ¥ anti-depressiv medicin men tyvärr inte kommer ihÃ¥g vart hon lagt tabletterna. Hon är sÃ¥ svag som karaktär att jag inte förstÃ¥r varför George ens var kär i henne ifrÃ¥n första början. Nej, ge mig starka karaktärer tack. Ge mig Mr Butler i “P.S. I Love You” eller helst lite mer macho som i “300”.

Chickflicks

What to expect when you’re expecting


What to expect when you’re expecting
Betyg:

I denna grav-komedi får vi följa fem par under deras graviditeter och genom deras ögon uppleva den spänning och överraskning som kommer med att skaffa barn. Den universala sanningen är att oavsett vad vi planerar för så levererar inte alltid livet det vi förväntat oss.

Okej, med utgångspunkt ur de frågor, mödor och farhågor som kommer med att vänta barn så får vi följa fem kvinnor: Cameron Diaz spelar en hälsoguru vars livsuppgift är att hjälpa folk att gå ner i vikt, hennes största problem är om hennes blivande son ska omskäras eller inte. Elizabeth Banks är en käck babybutiksägare som inte kan hitta något positivt alls med att vara gravid. Jennifer Lopez kan inte få barn själv utan beslutar sig för att adoptera. Brooklyn Decker är den där perfekta gravida kvinnan som inte har några problem eller bristningar utan behåller sin slanka kropp och går bara runt och strålar. Anna Kendrick, som blivit på smällen bakom en matvagn, får missfall och det är ganska oklart vad hon gör i filmen. Missfall är något som i sig hör till de farhågor som finn, men ett problem som förtjänar mer tanke och omsorg än det ges i den här filmen.

Nej, den här filmen är för ambitiös och ganska rörig. Fem par och nÃ¥gra biroller / par gör att det är över 15 personer att hÃ¥lla reda pÃ¥ under denna film. Jag hinner varken börja gilla eller engagera mig i nÃ¥gon av dem. TvÃ¥ par hade lätt kunnat klippas bort för att lämna plats Ã¥t de mammor som verkligen är kärnpunkten i filmen. Dessutom hade extrasmörja kunnat klippas bort; som den “coola” pappagruppen som gÃ¥r jämte varandra i slow motion och “high-fivear” varandra. Men filmen har ett par ljusglimtar och jag skrattar ett par gÃ¥nger.

Chickflicks

Remember Sunday


Remember Sunday
Betyg:

Gus (Zachary Levi – “Chuck”) är en lysande vetenskapsman som tyvärr fÃ¥tt ett artärbrÃ¥ck i den delen av hjärnan som ansvarar för korttidsminnet. Varje morgon vaknar han till en mapp med orden: “Läs mig varje morgon”. Mappen (och mängder med postitlappar) är en del av det stöd som utvecklats av hans vänner och familj, kanske framförallt av hans omtänksamma och oroliga syster Lucy (Merritt Wever). Inget av detta kan dock förbereda honom för den känslostorm han rÃ¥kar ut för när han faller för Molly (Alexis Bleidel – “Gilmore Girls”). Molly är en pank servitris/student med en lÃ¥ng historia av misslyckade förhÃ¥llande genom att hon litar pÃ¥ fel killar.

Likheterna med “50 first dates” är slÃ¥ende även om jag tycker att denna är lite bättre. Det är lättare att ta Zacharly Levi seriöst än vad det är att ta Adam Sandler seriöst. Men det kanske bara är jag? I vilket fall som helst sÃ¥ lyckas Zachary leverera och han väcker äkta sympati när han varje morgon försöker lära känna sin flickvän pÃ¥ nytt utan att ha en aning om vem hon är. Han förmedlar en blandning av spänning och förvirring som är väldigt förstÃ¥elig. Tillsammans levererar de bÃ¥da huvudrollsinnehavarna en mysig kärlekshistora (om än melankolisk) och för er som gillar genren sÃ¥ kommer ni inte bli besvikna.

Chickflicks

I give it a year


I give it a year
Betyg:

Nat (Rose Byrne) träffar Josh (Rafe Spall) och fyrverkerier briserar (bokstavligt). 7 mÃ¥nader senare gifter de sig och pÃ¥ första parkett i kyrkan sitter systern Naiomi (Minnie Driver) och utbrister “I give it a year”. Det är här vi kommer in i historien. Vi fÃ¥r nu följa paret under deras första Ã¥r och allt som hör till med att verkligen lära känna personen vi lever med – och alla de brister och smÃ¥irritationer som man liksom fÃ¥r pÃ¥ köpet. Mitt under allt smÃ¥gnabb kommer Chloe (Anna Faris) och Guy (Simon Baker) in i bilden.

Planchen i biofoajén utlovar: “The funniest British film in years” vilket i sig inte säger sÃ¥ mycket. Har Britterna släppt nÃ¥got sevärt sedan Bridget Jones dagbok? “I give it a year” är trots allt fylld med en hel del skratt och pinsamheter (som hör till genren). Den är smart, välagerad och rolig nog för att jag ska rekommendera den till er som gillar filmstilen. Regissören har dock sagt att detta är en anti-romkom och därför börjar filmen med bröllopet istället för slutar med det.

Och skÃ¥disarna. Jag har svÃ¥rt att köpa Rafe Spall som en hunk och jag irriterar mig pÃ¥ i stort sett allt han gör – han är med andra ord inte killen för mig och även om jag inte är lika torr och pretentiös som “Nat” sÃ¥ hade jag utan tvekan tagit mig ett smakprov av Simon Baker 😉 Minnie Driver är hysterisk som vanligt (om man gillar henne – vilket jag gör) och jag tillbringar större delen av filmen med att försöka förstÃ¥ vad i hela fridens namn har hänt med Anna Faris mun. Nej, även om filmen har sina stunder och levererar skratt sÃ¥ saknar den charm och jag fÃ¥r aldrig nÃ¥gon direkt uppfattning om karaktärerna och bryr mig inte riktigt om dem (utom Simon Baker dÃ¥).

Filmen levererar nÃ¥gra scener som jag kommer minnas en bra tid framöver; en hejdundrande “jag är kär i dig”-scen med duvor och ett minst sagt exponerande julfirande.

Chickflicks

Warm Bodies


Warm Bodies
Betyg:

Warm bodies berättas av en kille i 20-Ã¥rs Ã¥ldern (Nicholas Hoult) som egentligen kunde ha varit vem som helst. Han har dÃ¥lig hÃ¥llning, funderar över sin plats här i världen och spelar musik pÃ¥ kvällarna. Skillnaden är att han bor i ett flygplan i utkanten av en apokalyptisk amerikansk storstad, han vet inte vad han heter utan kallar sig för “R” och han är en zombie. De människor som ännu inte har smittats av detta virus har sökt skydd bakom höga murar där General Grigio (John Malkovich) styr med järnhand och gärna skjuter lite zombies före middagen tillsammans med sin dotter – soldaten Julie (Teresa Palmer). Under ett uppdrag utanför murarna i jakt pÃ¥ mediciner stöter Julies grupp pÃ¥ R:s zombiepolare och hon fÃ¥ngar hans blick under nÃ¥gra sekunder. Han skonar hennes liv (samtidigt som han käkar upp hennes pojkvän) och en märklig kärlek och ett förmänskligande av zombiearten börjar.

Och sÃ¥ har en helt ny genre föds, den romantiska zombiekomedin; zomromkom. Filmen är en solklar rippoff av Shakespeares Romeo och Julia (kom igen “R” och Julie) med en apokalyptisk framtidstwist. Dessutom har kärlekshistorien besvärande (men överkomliga) likheter med Twilight. Zombies har däremot aldrig varit sexiga och den här filmen ändrar inte pÃ¥ den uppfattningen. Och det är jag ganska glad över, för även om jag är en Twihard sÃ¥ kan jag tycka att det är lite obehagligt med unga tjejer som drömmer om och trÃ¥nar efter blodsugande monster.

Nej, efter någon kvart sådär så vet vi hur R:s vardags ser ut och filmen är förutsägbar, fast med en viss humor, men för mig hade det behövts lite mer. Lite mer zombiebett (även om jag inte direkt gottar mig i att äta hjärnsubstans), lite mer svart humor eller i alla fall någon överraskning hade varit underhållande. Sista halvan av filmen är lika livlös och blek som huvudpersonen och ju mer liv det blir i honom, desto mindre liv blir det i filmen.

Men i denna livlösa film sÃ¥ finns faktiskt nÃ¥gra ljusglimtar. Analeigh Tipton (frÃ¥n America’s Next Top Model) som spelar Nora, Julies bästa vän, bidrar med mycket värme, humor och livfullhet. Hon är dessutom ganska kick-ass (vilket ni redan vet att jag gillar). Rob Corddry spelar R:s bästis “M” och även om hans manus inte är fullspäckat med repliker sÃ¥ gillade jag honom redan ifrÃ¥n början. Men han har kanske misslyckats med det eftersom han ser ut som en kramgo zombie?

Chickflicks

This means war


This means war (2012)
Betyg:

Två av CIAs toppagenter, FDR (Chris Pine) och Tuck (Tom Hardy) upptäcker att de dejtar samma kvinna, Lauren (Reese Witherspoon). Eftersom de är beslutna att låta Lauren välja vem av dem hon vill ha berättar de inget för henne. Istället startar de en krigföring som involverar allt en spion har i bagaget.

De här filmen kunde ha gått åt vilket håll som helst. Jag gillar de manliga huvudrollsinnehavarna, men är inte så förtjust i Reese, så egentligen borde det ju varit fördel åt det positiva hållet. Filmen spretar en del och har luckor där logiken inte räcker till. Visst, jag skrattar så tårarna sprutar åt vissa sekvenser, men skakar på huvudet åt mycket. Nog för att chickflick-genren kan komma undan med att vara relativt ytliga och det är inte så att action är en stor sak, men kom igen. Sekvenserna är border-line-parodi och jag skrattar (läs hånskrattar åt hur dåligt det är) åt actionscenen som drar igång hela filmen. Första sekvensen som lägger ribban. Nej, filmen är nästan förolämpande.

De manliga karaktärerna är som förväntat – bra (och visst ser jag fram emot att se Tom Hardy som den nya super-bad-boy-skurken i The Dark Knight Rises). Killarna är charmiga, coola och sÃ¥ där lagom macho som “man vill” att en kille ska vara. Utöver det växlar “This Means War” mellan godkänd, helt okej, dÃ¥lig och sÃ¥ satans korkad att jag ville slÃ¥ huvudet i en stenvägg. Reese är bara pinsam och hennes “feminist”-försök att “tjejer kan vara som killar och dejta flera samtidigt” känns sÃ¥ passé att hela saken blir plÃ¥gsam.

Men okej, jag ger den en trea. Den blir godkänd – och det är nog nästan enbart pÃ¥ grund av en scen. Om en film fÃ¥r mig att skratta sÃ¥ där pinsamt sÃ¥ folk vänder sig om i bion sÃ¥ har ju filmen lyckats göra nÃ¥got bra i alla fall 🙂

Och glöm inte bort! Ett klick om dagen är bra för magen!

Chickflicks

The Proposal


The Proposal (2009)
Betyg:

När Margaret (Sandra Bullock) blir inkallad till sin chef, i tron att hon ska få ros för sitt arbete som bokförläggare, får hon istället chockbeskedet att hennes arbetsvisum har upphört att gälla. Hon måste resa tillbaka till sitt hemland Kanada. Enda lösningen på problemet är att hon gifter sig. Eftersom hennes assistent Andrew (Ryan Reynolds) finns nära till hands, presenterar hon honom som den blivande brudgummen. Att de två skulle vara ett par är något som alla på kontoret håller för otänkbart, då de bevittnat hur Marget, vars smeknamn är ”satans mistress”, har terroriserat Andrew. Med rädsla för att deras påhitt ska upptäckas av myndigheterna åker de till Andrews hemstad i Alaska för att träffa hans familj.

Kemin mellan Bullock och Reynolds känns mer äkta än filmens skenäktenskap och detta beror på de bådas oklanderliga tolkningar av något krångliga rollkaraktärer. Ena stunden är de redo att döda varandra, för att i den nästa sakta men säkert börja falla för varandra. Ingen lätt uppgift, men personkemin går inte att undgå.

Sandra Bullock är en skicklig skådespelerska, som vet exakt hur långt hon ska dra sin roll utan att den ska bli överdriven. Ryan Reynolds å andra sidan bevisar ännu en gång att han har en gåva när det gäller komiska ansiktsuttryck och här är han kungen. Man skrattar både med och åt honom.

”The Proposal” rekommenderas varmt inte bara för att det är en romantisk komedi – utan oxå för att det är en komedi full av romantik!

Och glöm inte bort! Ett klick om dagen är bra för magen!

Chickflicks

Footloose


Footloose (2011)
Betyg:

“Footloose” är en remake av en filmen med samma namn ifrÃ¥n 1984. Efter att hans mor dött i leukemi flyttar Storstadskillen Ren MacCormack (Kenny Wormald) till sin morbror. Han hamnar i en smÃ¥stad där alkohol, rock’n’roll och dans har blivit förbjudet efter att fem ungdomar tragiskt omkommit i en bilolycka pÃ¥ väg hem ifrÃ¥n en dans. Hans rebelliska attityd gör honom snart populär (och hatad) samtidigt som han fÃ¥r upp ögonen för pastorns dotter Ariel (Julianne Hough). En flicka som i sin fars sällskap är en väluppfostrad och prydlig flicka men sÃ¥ fort han inte ser sÃ¥ är hon provokativ och vampig.

När filmen börjar är det lite oklart vilken tidsepok vi befinner oss i. Det kan vara 50-tal om man tittar pÃ¥ miljö och bilar, men sen sätter en mp3-spelar igÃ¥ng och jag inser att det är nutid. Den nördiga 80-tals tonen som präglade originalet (som t.o.m. jag är för liten för att ha kunnat uppskatta) har försvunnit – pÃ¥ gott och ont. Här är det vulgära sexuella anspelningar och prästdottern är vÃ¥pig istället för mystisk och galen.

Dansnummrena är bättre och det stora lyftet i filmen är huvudrollsinnehavaren Kenny Wormad. Han pÃ¥minner lite om James Dean med sitt sneda leende och sin tankfulla blick. Han dansar fantastiskt och är snyggare än originalitets Ren – Kevin Bacon. Julianne Hough ser ut som en kopia av Lindsay Lohan men tyvärr är rollen alldeles för “vampig” för min smak och jag förstÃ¥r aldrig hur Ren kan falla för denna billiga och otrevliga tjej. Ã… andra sidan förstod jag aldrig det i originalet heller. Och det är nog det som gör att denna film aldrig blivit en favorit hos mig. Det känns som om den saknar ungefär 30 minuter story. Ge mig lite mer karaktärer – lite mer att känna för. Detta är lite för tomt och tamt.

Det är dock roligt att följa kompisen Willard (Miles Teller) när han ska lära sig dansa och det är ju helt klart värt det inför slutscenen (om ack så förutsägbart).

Ps. GLÖM INTE! Ett klick om dagen är bra för magen! 8)