Category: Äventyr

Action

After Earth


After Earth
Betyg:

Mänskligheten har förstört planeten till den grad att vi tvingats lämna den och fly till en ny planet. Men vi är inte ensamma där ute och en alienras har tillverkat speciella odjur som kan lukta sig till vår rädsla. Nya kommandosoldater måste tränas och de leds av den orädda General Cypher Raige (Will Smith). Cypher är en krigshjälte som under sina år i tjänst kommit ifrån sin familj och framförallt sin tonårsson Kitai (Jaden Smith). I ett försök att komma lite närmare sin son så tar Cypher med Kitai på ett träningsuppdrag. På väg dit så flyger rymdfarkosten in i en asteroidstorm och kraschlandar på Jorden. Som de enda två överlevande måste far och son jobba tillsammans för att kunna överleva.

Det var ganska oundvikligt att vi skulle få se Will Smith och Lill-Smith i en härlig SciFi. Filmen är allt annat än kritikerrosad och den har både hånats och sågats i USA och ordet fiasko mumlas. Själv såg jag fram emot filmen och gick jag in med öppna ögon och utan några som helst förväntningar. Trots att jag gick själv på bio och var omringad av flertalet småbarn som käkade popcorn högljutt och bad föräldrarna översätta så var jag helt inne i handlingen. Och kan en film lyckas dra in mig så är den i mina ögon en bra film.

Det är en enkel historia som bjuder pÃ¥ en visuellt snygg miljö och en intrigmässig atmosfär. Om man tar den för vad den är sÃ¥ är det faktiskt ganska spännande och det var betydligt äldre människor än jag (läs pappor) som hoppade till bÃ¥de en och tvÃ¥ gÃ¥nger i sina säten. Det ryktas för övrigt om att det ska komma en 2:a 2015 och om fiaskot inte ljuder för högt sÃ¥ kanske vi kan fÃ¥ se fram emot den! 🙂

Äventyr

Oz the Great and Powerful


Oz the Great and Powerful
Betyg:

I ett kringresande cirkussällskap finner vi skojaren och halvdana trollkarlen Oscar Diggs (James Franco) eller Oz som han kallar sig. Efter ett missöde flyr Oz i en luftballong och fastnar i en tromb som skickar över honom till det magiska landet Oz. Här har man väntat på en trollkarl som ska ramla ner ifrån himlen och lyckan är gjort. För Oz väntar berömmelse och rikedomar. Det finns bara en hake, systrarna Theodora (Mila Kunis) och Evanora (Rachel Weisz) som styr riket just nu lämnar bara över tronen till honom efter att han har besegrat den onda häxan Glinda (Michelle Williams).

Nej. Nej. Nej. Nej. Nej. Oz (landet då och inte trollkarlen) ser ut som om det målats med Avatars avlagda färgpalletter. Tänk er en datoranimerad Jehovasflyer på syra. Det är så mycket fel att det inte går att se filmen bakom. Utöver det skämt till animering så är det en plåga utan slut att titta på Francos agerande och hans repliker faller stendöda ner på den tecknade stenbeläggningen. Inte ens stjärnor som Mila Kunis eller Rachel Weisz lyckas bidra med något annat än döda ansikten och tomma repliker.

Filmen är till rÃ¥ga pÃ¥ allt en prequel till den berömda “Trollkarlen ifrÃ¥n Oz” sÃ¥ nu gäller det bara att hÃ¥lla tummarna sÃ¥ att de inte för fÃ¥r för sig att damma av den filmen oxÃ¥. Risken finns ju för att bli plÃ¥gad i ytterligare 2 timmar till.

Action

Star Trek Into Darkness


Star Trek Into Darkness
Betyg:

Kirk (Chris Pine), Spock (Zachary Quinto) och resten av besättningen pÃ¥ USS Enterprise konfronteras med en fiende i Stjärnflottans egna led – John Harrison (Benedict Cumberbatch). Efter att John sprängt ett arkiv mitt i London och mördat högt uppstÃ¥ende officerare inom stjärnflottan sÃ¥ flyr han planeten och tar sin tillflyckt hos Klingonerna. Kirk och hans besättning ger sig av efter honom och upptäcker snart att John inte är den de tror att han är. Han visar sig vara ärkefienden och superterroristen Khan.

Det är INTE vanligt att jag sitter och håller på den onda sidan, i alla fall inte om det inte är meningen att tittaren ska göra detta. Men jag kan inte hjälpa det. Att han dessutom är lite av en (ond) superhjälte som är superstark och supersmart hjälper inte heller. Jag är, ni vet, så där härligt nykär och vi (jag och Benedict Cumberbath) är fortfarande i smekmånadsfasen trots att det gått några år sedan Sherlock hade premiär.

En fullständigt formidabel Benedict Cumberbatch, som så uppenbart spelar i en helt annan division än våra hjältar, har tagit med sig de sociopatiska drag som han förfinat i Sherlock. Han skruvar dessutom upp volymen ett par snäpp. Han, och endast han, utgör den så viktiga motvikten till den sci-fi-humor som hade kunnat få denna film att kantra.

Inte ens Spock kan mäta sitt utryckslösa ansikte och likgiltiga logik med Khans ondeskefulla närvaro. Men det ändÃ¥ lite skönt att ha dem där. Spock och Kirk alltsÃ¥. Deras “bromance” är ändÃ¥ lite gullig och jag fnissar lite lätt när de, likt ett farväl-sägande kärlekspar, hÃ¥ller händerna pÃ¥ var sin sida av en glasruta. Pricken över i:et är helt klart Spocks karaktäristiska hälsningshand mot rutan.

Action

Wrath of the Titans


Wrath of the Titans
Betyg:

Hades (Ralph Fiennes) blev för länge sedan förvisad frÃ¥n Olympus till underjorden av hans bror – guden Zeus (Liam Neeson). Länge har han gÃ¥tt och funderar pÃ¥ sin hämnd och tillsammans med Zeus son Ares (Édgar Ramírez ) ska han nu äntligen fÃ¥ sin hämnd. Tillsammans sÃ¥ dödar de Titan och tar Zeus till fÃ¥nga, allt med mÃ¥let att släppa Hades och Zeus far, den ondskefulle Kronos fri tillsammans med krigarvarelserna Titans. Perseus (Sam Worthington) fÃ¥r lämna sitt vanliga liv som fiskare, tillsammans med sin son Helius (John Bell) och bege sig ut för att frita sin far och samtidigt bekämpa sin halvbror och farbror.

Wrath of the Titans är alltså en fristående fortsättning på superfloppen Clash of the Titans. Och även om du inte behöver ha genomlidit den första filmen (se det som något positivt) så hjälper den ändå till att hålla koll på de olika gudarna, deras ursprung och detta ständiga drama och intrigerande. De har växlat upp både skådespelare och budget inför den här filmen men faller ändå lika platt. Med storskådisar som Neeson och Fiennes, storslagna specialeffekter och en maffig story så hade filmen all potential i världen att lyckas. Men trots att det är full rulle med action ifrån första andetaget i filmen så känns det ändå som att filmen likt förbannat (i brist på andra ord) går på halvfart.

Neeson och Fiennes gör vad de kan med sina dÃ¥liga repliker och platta karaktärer men tyvärr bryr jag mig inte ens om dem och deras dÃ¥liga peruker och fula lösskägg. Annat var det förr i tiden med hederliga “Schindler’s List” som tog tillvara pÃ¥ deras magnifika talang. Nej det gÃ¥r inte att hitta en enda karaktär att bry sig om och jag kommer knappt ihÃ¥g nÃ¥gra bra repliker. Det enda jag minns är en scen pÃ¥ slutet där en kille blinkar till en annan för att sätta lite fart pÃ¥ honom sÃ¥ han gÃ¥r och raggar upp en tjej. Kändes som om scenen hörde hemma i Hangover 7.

Nej, ytterligare en stor besvikelse. Jag förstår faktiskt inte problemet. Det finns hur många bra historier som helst och skådisar så det dräller om det men ändå lyckas det inte produceras en enda vettig film inom denna specifika genren.

Action

The Host


The Host
Betyg:

Vår planet har ironiskt nog invaderats av välsinnade rymdsjälar som godhjärtat tagit över mänskliga kroppar och eliminerat deras jag. Rymdsjälarnas mål är att uppleva och förbättra vår planet. Melanie (Saoirse Ronan) tillhör de få människor som ännu inte tagits över av rymdsjälarna och när hon blir fasttagen så försöker hon ta sitt liv för att på så sätt skydda sina vänner. Men hon överlever och tas över av rymdsjälen Wanderer (Wanda). Melanies sinne är för starkt för Wanda och genom att kämpa emot övertagandet så får hon samtidigt Wanda att börja bry sig om Melanies familj och vänner.

Okej. Efter ett triangeldrama mellan en människa, en vampyr och en varulv (Twilight) så har Stephenie Meyers alltså skapat detta fysiska triangeldrama och mentala kvadrupeldrama. Flicka är kär i pojke och utomjording är kär i pojke. Problemet är att flicka och utomjording är i samma kropp och att det är två olika pojkar. Det låter lite larvigt och det är lite larvigt. Men det är gjort ganska bra och det är inte så svårt att hänga med på vem som är Wanda och vem som är Melanie så ibland låter jag mig luras av denna kärlekshärva. Men mer än så blir det aldrig.

Jag har lite svårt för detta att utomjordingar alltid ska ha allt kliniskt, allt ska vara vitt eller blänkande metall. Inga färger eller blommor. En av de mest verkliga scenerna i filmen är när Wanda lånar en gammal blå Volvo 240 kombi av en äldre herre. Något som inte passar in i denna perfekta, vita värld.

Känslan är att detta manus är lite framstressat och att det är därför som karaktärerna faller platt och storyn står och stampar i startgroparna. Detta långa sega manus hade lätt kunnat lättas upp av lite action och efter Hanna (som för övrigt hade världens mäktigaste hemmabio-bas i början) så vet vi ju att Melanie kan leverera mer än bara ett par slag och sparkar. Filmen är dessutom upplagd för en uppföljare och hur det ska gå till när Stephenie Meyers inte skrivit någon ska bli intressant att se.

Action

Oblivion


Oblivion
Betyg:

Året är 2071 och månen hänger i spillror på himlavalvet över vår jord som till synes tagit rejält med stryk. Det har gått 60 år sedan kriget mot utomjordingarna, men även om vi vann kriget så förlorade vi vår planet. Mänskligheten ska flytta till Titan, en utav Saturnus månar och kvar på Jorden finns robotreparatören Jack (Tom Cruise) och övervakaren Victoria (Andrea Riseborough). Stora maskiner dränerar Jorden på sina sista resurser inför flytten och Jack och Victorias uppgift är att se till så denna dränering fortlöper utan problem. Detta är dock inte alltid lätt eftersom det finns några aliens, så kallade , kvar på jorden som gör allt för att förstöra för Jack.

Det är svÃ¥rt att se filmen utan att tankarna oavkortat gÃ¥r till min favorit-Pixar “Wall-E”. Men till skillnad ifrÃ¥n Wall-E finns här inga spirande romanser direkt även om det finns en och annan het dröm. Här finns inga pikar om det globala samhällets överkomsuntion. MEN, här finns gott om potential. Filmen levererar mycket yta men inte sÃ¥ mycket innehÃ¥ll. Den är visuellt vacker och mer än en gÃ¥ng satt jag och funderade pÃ¥ varför jag kände igen sÃ¥ mycket av den slÃ¥ende naturen som visas i filmen. Hur ofta ser ni pÃ¥ bio och tänker: “Men.. där har jag varit. Där har jag stÃ¥tt”? SÃ¥ här i efterhand kan jag konfirmera att stora delar av filmen spelades in pÃ¥ Island sÃ¥ visst hade jag rätt; jag hade stÃ¥tt där 🙂

En erfaren SciFi-nörd (sÃ¥ som jag) kommer nog förutse väldigt mycket i filmen, men för den ovane kommer den att bidra med mÃ¥nga överraskningar för att inte tala om den rejäla “prata-inte-om-twisten”-twisten. Ni vet en sÃ¥n där twist som var i slutet pÃ¥ Breaking Dawn – fast här kan jag garantera att ingen siar om framtid eller drömmer.

Men även om Tompa är sitt sexiga jag och bidrar med en underhÃ¥llande och actionspäckad stunt-film sÃ¥ finns här inget djup eller nytänk. Ã… andra sidan tar han igen det med din extrema framtids-MC eller to-die-for-helikopter. Jag skulle för övrigt inte ha nÃ¥got emot att bo i hans flashiga “ovanför-molnen-villa”.

Äventyr

Django Unchained


Django Unchained
Betyg:

Dr King Schultz (Christoph Waltz), en före detta tandläkare och numera prisjägare, är på jakt efter tre bröder. Han köper loss slaven Django (Jamie Foxx) eftersom han kan identifiera dem. Som tack för hjälpen lovas Django lite pengar och sin frihet. Det visar sig dock snart att Django inte bara har bröderna att tänka på. Han vill återförenas med sin fru Broomhilda (Kerry Washington) eftersom de båda sålts till olika slavägare som straff efter ett rymningsförsök. De hittar tillslut Broomhilda på plantaget Candie Land som ägs av den skoningslösa Calvin Candie (Leonardo DiCaprio).

Quentin Tarantino. Ni vet vem han är. Ni vet vad han gör. I “Inglorious Basterds” massakrerade han nazister pÃ¥ löpande band, här avrättas slavhandlare/ägare. Filmen är dock en knuff framÃ¥t bort frÃ¥n poserande vÃ¥ldsgymnastik á la Kill Bill. Han kanske rent av har mognat lite? Eller sÃ¥ kommer han fortsätta vara en 13-Ã¥rig livet ut. Han visar dock prov pÃ¥ lite humor med en underbar Ku Klux Klan-scen á la Mel Brooks.

Den inledande scenen när Django ska köpas är en scen i sann Tarantino-anda och representerar filmen i ett nötskal. Dialog som plötsligt utbryter i en summerande våldshandling. Första timmen är rapp, underhållande och med övertygande story. Men Django fortsätter i nästan två timmar till. Filmen står och stampar när storyn och våra hjältar förflyttar sig till Candie Land och jag måste erkänna att jag somnar. Och sover till och från i nästan 30 min.

Djangos karaktär ska försöka föreställa coolheten personifierad. Och om vi inte riktigt förstÃ¥r detta sÃ¥ har de satt pÃ¥ honom ett par solglasögon – nÃ¥got jag inte ens visst fanns pÃ¥ den tiden. Nej denna Django retar gallfeber pÃ¥ de flesta vita, och även svarta, bara genom att rida till häst istället för att gÃ¥. Att han dessutom ger svar pÃ¥ tal är ännu värre. Han spelar rollen bra, men jag tycker han är en skit. Storyn faller pÃ¥ en mycket viktig punkt. Varför rida runt och skjuta skurkar i mÃ¥nader istället för att Ã¥ka och försöka rädda frugan direkt. Vem vet vad hon hunnit utsättas för under de där extramÃ¥naderna. Och varför detta skÃ¥despel istället för att köpa henne för alla pengar han har direkt? Pengarna är det enda som eventuellt kunnat göra hans extramÃ¥nader ok.

Den som räddar filmen är den briljanta Christoph Waltz. I denna film är han dessutom på hjältesidan och får vara komisk istället för hänsynslös och ond. Rollen är ingen Oscarsroll men de repliker och den humor han levererar är lika träffsäker som Djangos dödande pistolkulor. Leonardo försöker däremot förtvivlat blåsa liv i en tom och tunt skissad skurk som, pga skådisen, får alldeles för mycket duktid för min smak

Nej, sista delen av filmen är så tunn och otänkbar att jag tappar intresset och när blodet börjar spruta som gejsrar och kroppsdelar regnar från himlen så sluter jag ögonen och somnar.

Äventyr

The Dinosaur Project


The Dinosaur Project
Betyg:

Ett team av upptäcktsresande beger sig in i den djupaste och vildaste delen av den afrikanska djungeln för att undersöka myten kring det afrikanska sjöodjuret: “It’s like the Loch Ness monster, but more plausible.” Chefen för expeditionen, Marchant (Richard Dillane), har en strikt plan för hur expeditionen skall genomföras men efter att teamets helikopter kraschar pga enorma, konstiga fÃ¥glar startar alla problem. Marchant fÃ¥r dessutom ta hand om en fripassagerare – sin son Luke (Matt Kane). Teamet upptäcker snabbt att allt inte stÃ¥r rätt till i den del av djungeln som de kraschat i när de stöter pÃ¥ nÃ¥gra varelser som civilisationen har antas utdöda i miljontals Ã¥r.

Filmen är inspelad i sann “Blair Witch”-anda och det är techno-nörden Luke som har spelat in allt med sin arsenal av videokameror. Och jag vet inte hur ni ser pÃ¥ saken, men själv gillar jag inte stilen pÃ¥ film. Regissören Sid Bennett har dock spelat in det lite halft om halft och filmen är faktiskt ganska väl inramad.

Jag måste säga att en film på 80 minuter var längesedan jag såg. Den korta tiden gör att ingen av karaktärerna hinner byggas upp och jag engagerar mig inte speciellt mycket i någon av dem, oavsett hur fort de dör eller blir uppätna. Nej här hade det behövts byggas upp en fin bakgrund och spänning á la Jurassic Park för att fånga mitt intresse.

Det finns nÃ¥gra bra idéer här och var men “It’s like the Loch Ness monster, but more plausible.” Nope. Skulle inte tro sÃ¥.