Jag gjorde som hon sa in i minsta detalj. Jag smälte tabletten under tungan innan jag skulle sova. Den skulle få: mig att bearbeta allt jag varit med om under natten – i mina drömmar.
Så: vart gick det fel nå:gonstanns?
Jag minns hur Sosso och Zettis kom hem till mig i min lägenhet (fast inte den jag bor i nu). De är helt blanka i ögonen och jag känner inte igen dem. De misshandlar mig, kastar ner mig för trappan och jag rullar sönderslagen ut på: gå:rden. Folk bara stå:r och tittar. Jag försöker ställa mig upp, men det gå:r inte. Jag ber folk om hjälp, men alla bara stå:r och tittar.
Sosso kommer upp bakifrå:n och slå:r mig i nacken och jag singlar ner till marken. Trots att jag försvinner bort i medvetandet så: känner jag ändå: hur de fortsätter att sparka på: mig. Drar runt mig.
INGEN hjälper mig.
Jag minns att jag inte hade nå:got hem. Jag bodde i en husvagn på: parkeringen utanför skolgå:rden och folk tittade in när de gick hem och frå:n skolan. De bara tittade på: mitt liv utan att göra ngt.
Helt blottad för världen.
Jag minns en bussresa där folk tog min plats med flit. De lå:ter mig stå: upp och folk bara skrattar och kastar godis på: mig.
Igen, blottad för världen.
Jag vaknade upp fyra gå:nger under natten och grät helt hysteriskt. Kl 9 gav jag upp och vå:gade inte somna om igen. Om det är så: här jag bearbetar saker så: vet jag inte om jag kommer orka, inte varje natt iaf.
Drömmarna kommer undermedvetet insipprandes ifrå:n mitt samtal med psykologen igå:r. Om hur jag förlorat tilltron till människor pga allt. Hur jag ser med avsmak på: ”den vanliga människan” som bara stå:r på: och inte gör ngt å:t saker som sker. Lagen om Civil Kurage tyckte jag var en utmärkt idé. Men folk är för rädda. För fega. Och jag lyssnar med avsmak, ser på: med mina kritiska nedvärderande ögon.
Men är det lika hemskt att vara rädd/feg som att vara elak? Det ÄR inte samma sak. Folk som är rädda är egentligen inga då:liga människor säger min psykolog.”Hur är de när du är med dem på: tu man hand?” ”Är de lika rädda?”
”… nej..” *paus* ”Men de är värdelösa ändå:. Folk som är fega och inte gör ngt är nästan värre. De stå:r inte för ngt! De vå:gar inte göra ngt. De vå:gar inte ens vara sig själva!”
”När du träffar en helt ny människa. Vad förväntar du dig då:?”
”Jag förväntar mig alltid det värsta, så: är jag iaf förberedd på: det och kan bli positivt överaskad.”
”Det lå:ter energikrävande att gå: runt med taggarna utå:t. Att gå: på: A6 och möta tusentals människor må:ste vara uttröttande.”
”Ja..” *paus* ”Och jag vet att det inte är realistiskt eftersom det kanske bara är 1 % av alla jag möter som faktiskt är elaka. Men när jag väl möter dem så: är jag iaf beredd.” *paus*
Min tro på: människan.
Min tillit.
@ this moment
väder: Växlande/regn.. å:ska på: gå:ng.
gör: Pratar med syrran i tel.
är: Sugen på: frukost.
ska: Klä på: mig och äta frukost.
träning: Inte än idag
look: Grön handduk.
saknar: Sol.
musik: Avstängd.
tv: Avstängd.
bok: “Kvinnor kommer ifrå:n Venus och män ifrå:n Mars” av John Gray, “Alfa Sierra” av Lars A Karlsson samt att jag lyssnar på: “Den vidunderliga kärlekens historia” av Carl-Johan Vallgren.
Just for the record, the weather today is drip drop drippin’.