Sosso: Fast han var ju rätt fin.. faktiskt.
Jag: MMmm.. han duger till kvällen när det är mörkt.. å på morgonen, å till eftermiddagen…
Sosso:… å till lunch…
Jag: å i duschen.. å på köksgolvet.. å på balkongen.. å i hissen…
Sosso: … å i limmon..
Jag: … å i poolen.. å i soffan…

*suckar i takt*

Vi var där. Redo för testerna. En lång rad med förväntansfulla personer, Nina stod nästan längst fram. Hon pratade inte med mig, tittade inte på mig. I alla fall inte i början.

Vi blev invisade i ett stor rum som såg ut lite som en gammal skolsal med bänkar mixat med ett uppehållsrum med fåtöljer, soffor. De sa att ngn skulle komma inom en timme och sen gick de. Vad vi inte visste var att de låste in oss.

Nu började de riktiga testerna. Psykologiska tester. Vi blev uttråkade och började titta oss runt i salen. Vi hittade saker, ledtrådar, och förstod inget. Ju mer vi funderade, destå mer ledtrådar hittade vi. Vi insåg att de visste mycket om oss, alla skelett i garderoben, det var inte direkt bra saker som kom fram om personerna i rummet.

Vi hittade lappar i botten på vår mat (som jag inte vet vartifrån den kom). Och på något sätt hade de förutspått hur vi skulle äta maten, för i botten på allas mat så låg saker om de själva. Det var jag som kom på lösningen.. men precis när jag skulle låta tanken forma sig så rös jag.

Det gick kalla kårar genom kroppen, och så vaknade jag.

Det var en intressant och målande dröm. Farhågor, förväntningar, okunskap. Jag vet inte vad det är för folk som sökt, som kommer bli mina blivande klasskamrater. Min utmaningssökande ådra som pulserar genom hela kroppen blandade sig i leken och min problemlösande, pusselälskande ådra korsade dess väg och denna drömmer är resultatet.

Jag var aldrig rädd trots att själva stämningen i drömmen var creepy. Det var mycket mörker, spända närver, folk som inte pallade trycket och blev helt konstiga osv. Men trots det var jag upphetsad, på gång, redo att tackla alla problem. Jag vaknade upp och mindes allt. De kalla kårarna fortsatte genom kroppen, men jag såg tillbaka och mindes med ett nöjt leende på läpparna.

Jag klarade iaf testet. Hur konstigt det än var. OCH jag löste det TILLSAMMANS med ett gäng andra sökande.

@ this moment
väder: Hojväder.
gör: Funderar på att ta en tur med hojen o slösa mina sista slantar på frukost.
är: På riktigt bra humör! Tack alla fina vänner jag har som gör mig så glad!
ska: Klä på mig och åka och handla?
träning: Skada på höftleden.
look: Naturell.
saknar: Pengar.
musik: Avstängd.
tv: Avstängd.
bok: Janet Evanovich – Twelve Sharp – UTLÄST! :’(
Talbok: Nora Roberts – Nyckeln till sanningen.

Just for the record, the weather today is waiting for the great red.

Backstreet Boys – That’s the Way I Like It

Nog för att jag hade en riktig sån där lina-torsdag igår.. men idag.. idag har bara varit en SÅN dag.

Jag har hållt på att krocka två gånger! Å inte var det mitt fel ngn gång.

Första gången så kör det ut en idiot mitt framför mig på en 70-väg. Okej, jag höll kanske inte 70, men han ska oavsett inte köra ut 15 meter framför mig. Jag fick slänga mig på bromsen å tutan samtidigt. Nästan så däcken skrek .. bilen bara skakade. Hade dessutom syrran på telefon. När jag hade svurit efter honom i säkert 2 km så undrade syrran på andra änden om jag var klar å frågade hur det gick med mitt löfte om att försöka svära mindre.

Jag hävdar bestämt att det är skillnad på att svära i vanliga meningar, t.ex. ”Det var så jävla häftigt!” eller ”men vänta då för fan!”.. än att kalla en idiot i V70 dumbass å allt annat möjligt under tio minuter. Det är inte samma sak! Eller?

Sen när jag kom hem ifrån stan och kommer i rondellen vid statoil så kör det ut en S80 mitt framför mig. Jag fick nita så däcken låste sig å bara gled på rullgruset! Hon som körde bilen blev så rädd att hon bara släppte allt så hennes bil dog. Sen blev hon jätteröd i ansiktet å jag bara log åt henne, svor faktiskt inget.. å väntade tålmodigt medan hon misslyckades två gånger med att starta bilen.

En sån dag.

Jag släppte snabbt mina funderingar på att ta en kort sväng med hojen när jag kom hem.

Nej.

@ this moment
väder: Klart, fint vårväder.
gör: Skrattar åt sosso å gör mig klar efter en dusch.
är: På ganska bra humör faktiskt!
ska: Klä på mig och mobba sosso när hon rotar bland pärlorna.
träning: Skada på höftleden.
look: En grön och en rosa handduk.
saknar: Pengar.
musik: Backstreet Boys – All I Have To Give.
tv: Avstängd.
bok: Janet Evanovich – Twelve Sharp – UTLÄST! :’(
Talbok: Nora Roberts – Nyckeln till sanningen.

Just for the record, the weather today is remembering, thinking and awaiting a feeling that is never coming.

Hinder – Get Stoned

I går när jag kom hem ifrån jobbet så såg jag min granne rensa ur sitt garage. Han drog ngt över gården och mot sitt förråd och jag tänkte inte mer på det. Förrän jag kom ut senare och skulle gå till bilen. Hela gården var blå. Det ligger ett blått pulverspår ifrån hans garage och till förrådet. Det är blått överallt.

Jag tänkte inte så mycket på det. Det är ju bara att gå runt det liksom. Det är ju inte svårt.

Men idag låg det fortfarande kvar. Min hyresvärd har inte gjort något åt det. Och åter igen. Det är inget stort problem. Det är ju bara att gå runt.

Iaf för mig.

Idag när jag kom hem efter hojkörningen så kom jag hem till detta.