Det hörde jag igår. Goofy sa det till mig.

Är det så längesedan jag skrattade?

Det kanske det är… jag har inte tänkt på det.

Sen kom den.

Torsdagen.

Att jag låg vaken hela natten med smärtor i njurarna känns inte som om det spelar någon roll längre. Jag hade hela inlägget i huvudet redan när jag insåg att jag fått njurbäckeninflammation istället för urinvägsinfektion. Bloggberoende? Jag ligger å tänker på inläggen när jag gråter på natten för smärtor i njurarna.. då har det fan gått långt.

Jag skrattade åt mig själv när jag vaknade i morse (med mindre smärtor än på natten)..

Jag skrattade..

Sen kom den.

Torsdagen.

Jag trimmade Vocco.. Mojsan skulle egentligen åkt på min behandling först. Men eftersom hon anade vad som var på gång sprang hon för kung och fosterland ut och rundade huset. Jag greppade tag i Vocco och sa till honom att han fick rakas först.

Torsdag.

Det hela gick ganska smidigt faktiskt. Han vilade så fint i knät först, sen började han sprattla och gnälla – men det gick aldrig så långt att jag faktiskt skrek ”Antingen gör vi det här på mitt sätt, eller på min hårda sätt” som jag brukar få göra, tills han surar å ger med sig. Nej, det gick bra. Allt gick så bra.

Torsdag.

Glöm inte att det är torsdag.

Jag och Maria gick bort för att slänga in två maskiner tvätt.

När vi kom tillbaka så kom torsdagen.

Vocco dog.

Fattar ni?

Han bara dog.

Han kom rosslande mot mig när jag kom innanför dörren. Istället för att gå undan och dö, så gick han till mig. Jag lyfte upp honom eftersom jag insåg att något var fel. Han blev bara helt slapp i mina händer och jag visste att ngt var riktigt fel. Jag la ner honom på golvet för att ge honom andrum. Jag trodde bara att han skulle kräkas upp en hårboll som han brukar göra ibland.

Men han bara rosslade och låg stilla.

Kravlade in i badrummet.. och rosslade, dregglade.. tuggade fradga.. och tittade hjälplöst på mig.

Han kom till mig.

Jävla torsdag!!!!!

Sen kravlade han sig ut i hallen medan jag i panik/hyster ringer mamma som säger till mig att ringa djursjukhuset. Vilket vi gör.. MEN DE HAR JU KÖ! ALLA HAR FAN ALLTID TELEFONKÖER!!!

Torsdag.

Han kravlar sig ut i köket med kramer, rosslande.. och andas nästan inget alls.. mamma kommer inrusandes.. men det är för sent.

Allt är bara för sent.

Torsdag.

Nu sitter jag här och behöver duscha.. bort med doften ifrån hans dödsrossel som sitter som fastetsat på mina händer, armar och byxor..

Jävla torsdag.

Jag HATAR torsdagar.

men jag älskar min älskade lilla Voccis poccis.. det vet han om.